Nya tidens cancerrehabilitering?

I förra veckan träffade jag en politiker i riksdagen tillsammans med två andra som också har erfarenhet av cancervården. Vi pratade om cancerrehabilitering och långtidssjukfrånvaro och det var ett konstruktivt  och bra möte. Jag har försökt att samla lite av de tankar och problem jag ser i sjukvården  efter att ha arbetat med cancerberördas stresshantering de senaste 10-15 åren, och även själv på nära håll varit och är närstående, har jag med mig många människors samlade erfarenheter.

Det är viktigt att vi lämnar stuprörsmodellen och hela det tänket som genomsyrar sjukvården idag. När det gäller rehabilitering måste det finnas ett team runt personen för det kan vara en mängd olika saker hen behöver ha hjälp med under olika perioder av rehabiliteringen, allt från kostråd, fysiskt träning, mental träning (mindfulness, meditation, qigong/yoga), stresshantering,  stödsamtal, samtal för personens anhöriga/vänner etc. Att snabbt sätta in rätt resurser gynnar både patienten och samhället i stort. Att dessutom ta hand om de anhöriga som löper 25% större risk för sjukdom och utbrändhet är också ett smart ekonomiskt drag som lönar sig i längden.

Precis som det finns sjukhus när man är sjuk borde det finnas cancerfriskvård när man är på väg tillbaka från sjukdom. I en artikel jag skrivit om integrativ omvårdnad inom cancervården som kommer ut i en vårdtidning lite senare i år, nämner jag några olika upplägg som redan finns bland annat i Storbritannien. På Maggie centers har de multiprofessionella team som stöd för cancerberördas och närståendes behov av allt inom rehab, samtal och även plats för människor att samlas socialt och hitta andra i samma situation på ett mer avslappnat sätt än inom sjukhusområde som oftast är förknippat med sjukdomen. Det är många som inte söker stöd av kuratorer och psykologer pga den orsaken att de måste gå tillbaka till sjukhuset som är förknippat med just den oro och ångest de vill ha hjälp med.

Skulle det kunna gå att lösa problemet med tillgång genom att sätta ihop multiprofessionella “cancerfriskvårdsteam” på redan befintliga friskvårdsinrättningar, gym eller hos de företagshälsovårder som finns, så innebär det att många får tillgång till en bättre rehab där man kan prata om personcentrerad rehabilitering på riktigt. Ett annat sätt vore att cancerfriskvårdscenter startas runtom i landet. Att ta tillvara på erfarenheten från de patientföreningar som finns och höra vad de vill se på sin ort är ett sätt att verkligen nå ut till de som drabbats.

Jag vet att detta är en komplex fråga men ser att den kan brytas ner i mindre beståndsdelar där man  redan nu kan sätta in hjälp för de som behöver. Under många år har jag gått på konferenser och varit med under Almedalsveckan i drygt 10 år och lyssnat på allt som sagts om både vården och rehabiliteringen när det gäller cancer. Jag hör ännu samma tal om personcentrerad vård men har svårt att hitta den i praktiken. Vi måste bli fler som påverkar den långsamma händelseutvecklingen och inte vänta på att någon annan ska ta tag i det.

Fia Hobbs
grundare av Fonden CancerFriskvård